 |
Fanan över riksdagshuset i Berlin, 9 maj 1945. Segern över Hitlerfascismen ett faktum. |
9 maj 1945: ”Sovjetunionen gjorde
slut på nazisterna och räddade mänskligheten från nazismens barbari”
Av Dick Emanuelsson
Det borde vara en självklarhet att de sovjetiska folken ska
ha en hedersplats den 9 maj, sa Mario Sousa, pensionerad busschaufför i Uppsala
och medlem i Svensk-Ryska Föreningen i sitt tal på Odenplan den 9 maj, då
Segerdagen högtidlighölls i Stockholm.
Ett 50-tal närvarade, inkluderande säpoagenter och en och
annan ditskickad fotograf från den press som knappast kan anklagas för att
älska vår granne i öster, och än mindre anser 80-årsdagen värd att minnas.
I stället riktades i vanlig ordning uppmärksamheten mot
sydost och staden Kiev. Dit reste en Trio som i Warszawa tog vad som på nätet döptes
till ”Pulver-Expressen” och lade upp nya planer för krig. Men när journalister
och fotografer plötsligt steg in oväntat i Trions VIP-kupé och dokumenterade
innehåll av sked och en avlång produkt av något slag på bordet, som diskret
placerades i fransosens vänstra byxficka, blev det i stället denna händelse som
kom att uppmärksammas på 80-årsdagen, för Bryssels vidkommande. Men låt sensationsmedierna
spekulera.
DET VAR DEN 22 JUNI 1941, klockan 04:00, efter
artilleri- och flygförberedelser, som Hitlers Wehrmachtsstyrkor och de tyska allierades
trupper (cirka 190 divisioner) utan krigsförklaring, plötsligt inledde en
kraftfull offensiv längs hela Sovjetunionens västra gräns, från Svarta havet
till Östersjön.
Mindre än fyra år senare hade Röda Armén krossat det tyska
fascistiska väldet och intagit huvudstaden Berlin och hissat den röda fanan med
Hammaren och Skäran, symbolen för den strategiska oövervinnliga alliansen av
arbetare och bönder.
DEN 9 MAJ 1945, klockan 00:43 Moskva-tid, undertecknades
Nazitysklands ovillkorliga kapitulation i Berlin. Ceremonin öppnades av Marskalk
GEORGIJ ZJUKOV. På hans order fördes den tyska delegationen in i salen. På
tysk sida undertecknade följande dokumentet:
- Fältmarskalk WILHELM KEITEL, stabschef för det tyska
försvarsmaktens överkommando,
- Generalöverste HANS-JÜRGEN STUMPFF, chef för
Luftwaffes generalstab,
- Amiral HANS-GEORG von FRIEDEBURG, överbefälhavare för
flottan.
Den ovillkorliga kapitulationen accepterades av MARSKALK
ZJUKOV och flygchefsmarskalk ARTHUR TEDDER, som representerade överbefälhavaren
för de allierades expeditionsstyrkor.
 |
De tre tyska generalerna och marskalk Zjukov som undertecknade den tyska kapitulationen den 9 maj 1945. |
 |
Tysklands kapitulationsförklaring: Den 8 maj 1945 i Berlinförorten
Karlshorst, kl. 22.43 centraleuropeisk tid (dvs. den 9 maj kl. 0.43 Moskvatid)
undertecknades Nazitysklands och dess väpnade styrkors slutliga
kapitulationsdokument. Det finns 3 exemplar, på ryska, engelska och tyska. |
Men priset för den oundvikliga segern blev högt för det sovjetiska
folket, fler än 27 miljoner människor, tre gånger Sveriges befolkning dödades i
kampen mot fascismen som representerades av Adolf Hitler. Men bakom han stod
mäktiga ekonomiska krafter representerade av bland annat Siemens och Krupp.
Det var kring detta och mycket mer som Mario Sousa
talade på Odenplan för en vecka sedan.
Video: https://vimeo.com/1083400751
På torget talade även Ann-Christin Kristiansson, präst
från Svenska kyrkan som underströk vikten av att främja fredliga relationer med
vår granne i öster i stället för att främja krigets krafter, så som den svenska
regeringen och Bryssel gör i dag.
Video: https://dai.ly/x9jcpp2
 |
Juana Gonzalez under den före detta presidenten i Chile, Patricio Aylwins besök i Sverige. FOTO: DICK E. |
”Folkmordets ansikten”, fallet Chile 1973
Under temat ”Folkmordets ansikten i Berlin 1940–1945, Chile
11 september 1973 och Gaza maj 2025”, intervjuade jag senare på 80-årsdagen
JUANA GONZALEZ, politisk flykting från den fascistiska statskuppen
den 11 september 1973 i Chile och syster till två syskon som greps, fördes till
fyra olika tortyrcenter och som misstänks ha begravts i enklaven Colonia Dignidad, på
landsbygden utanför staden Parrall, fyra timmar söder om huvudstaden Santiago.
Ägaren till det slutna
sektliknande samhället som existerade där från 1961, med eget sjukhus, skolor
och verkstäder var ingen mindre än en av Hitlers landsflyktiga livvakter, PAUL
SCHÄFER SCHNEIDER. Vid militärkuppen fördes många av de av militären gripna
till denna plats där de torterades och senare försvann. Shäfer tog emot besök
av många av diktaturens generaler och torterare som tillbringade semesterveckor
på enklaven, i närheten av Andernas bergskedja. Även diktatorn Pinochet besökte
Colonia Dignidad.
 |
Diktatorn och hans militärjunta firar 1983 tioårsjubiléet av den blodiga militärkuppen den 11 september 1973. FOTO: DICK EMANUELSSON |
”Då hans verksamhet
började utredas i Chile, flydde han 1997 till Argentina. 2005 arresterades han
där och utlämnades till Chile, och dömdes 2006 till 33 års fängelse för
sexuella övergrepp på 25 barn. Han avtjänade fängelsestraffet vid sin död 2010”.
Fortfarande finns
det inga konkreta avgörande spår var Juana Gonzalez´ två syskon, Maria-Elena,
22 och Hernan Galo Gonzalez, 25 kan vara begravda. De greps i juli 1974 under
Kissingers-Nixons ”Operation Condor” som hade livet över 30,000 revolutionärer
från Chile, Argentina, Paraguay, Uruguay, Bolivia och Brasilien.
Video: https://vimeo.com/1084608515
 |
Mario Sousa, född i Portugal och uppväxt under Marcelo José das Neves Alves Caetano-diktaturen, som föll den 25 april 1974 i "Nejlikornas Revolution". Det var där han fick sin revolutionära inspiration och optimism som han har än idag, 50 år senare. FOTO: DICK E. |
Tal av Mario Sousa, Odenplan-Stockholm, 9 maj 2025:
Fredsvänner!
Video: https://vimeo.com/1083400751
Idag firar vi Sovjetunionens stora seger över Nazityskland för
80 års sedan. Den 9 maj 1945 kapitulerade Nazityskland villkorslöst i Berlin, en
seger som firades av folket över hela världen. I Moskva firades segern med en salut
av 30 kanonsalvor avfyrade av 1000 kanoner.
Det var en salut för folkets seger över nazismen och till heder
för den sovjetiska armén, flottan och flyget för deras hjältemodiga kamp. Sovjetunionen
invaderades den 22 juni 1941, av den största invasionsarmén i mänsklighetens historia
med över 5 miljoner soldater som var den största och för sin tid bäst utrustade
armén i världen. Sovjetunionens hjälteseger över denna armé är av motsvarande storhet.
Med Sovjetunionens seger försvann nazismen som världsmakt och världens folk kunde
andas ut.
Det borde vara en självklarhet
att de sovjetiska folken, alla tidigare sovjetrepubliker och speciellt Ryssland
ska ha en hedersplats vid åminnelsen av andra världskriget och firandet av krigsslutet.
Men så är det inte. Västvärlden vill inte lämna plats åt sympatier för Sovjetunionen
som visade sig så överlägset och kunde besegra Nazityskland och dess allierade.
Västvärldens ledare i
USA, EU och England försöker utplåna eller förringa sanningen om Sovjetunionens
roll i nazismens nederlag. De vill få oss att glömma att i juni 1941 lydde alla
länder i Europa under nazismens militära makt, Nazityskland hade makt över 300 miljoner
människor i Europa, hela Europa arbetade åt den nazistiska armén som sågs som oövervinnelig.
Det gjorde Sovjetunionen
slut på.
Frankrike som var Europas
andra stora militärmakten föll för nazistarméerna på 5 veckor. Nazisterna och väst
trodde att Sovjetunionen skulle gå samma öde på 8 veckor. Tänk vad de bedrog sig.
Myten om de oövervinneliga
nazistarméerna tog slut i slaget om Moskva där nazisterna 1942 fick ett förödande
nederlag och var tvungna att i panik snabbt dra sig tillbaka hundratals kilometer.
De gjorde aldrig ett nytt försök att erövra Moskva.
Med segern i Moskva visade
Sovjetunionen världen att det gick att besegra Nazityskland, att den nazityska armén
inte var oövervinnelig. Folken i de naziockuperade länderna i Europa fick nytt hopp
om befrielse. Hela den antifascistiska världen hyllade den sovjetiska armén. USA-generalen
Douglas Mac Arthur som kommenderade de amerikanska trupperna i Stilla havet, skrev
om den sovjetiska segern i Moskva att det var ”historiens största militära bedrift.”
Nazisternas nederlag i
Moskva var stor, men än värre blev deras nederlag i Stalingrad.
Nazisternas attack mot
Stalingrad startade i juli 1942 men redan i november blev nazisterna omringade av
de sovjetiska trupperna. Det var början på slutet.
I februari 1943 var de
fascistiska arméerna totalt besegrade. 300 tusen soldater i nazisternas tjänst kapitulerade
för Sovjetunionen, bland andra den tyska fältmarskalken Von Paulus och 24 generaler.
I Tyskland utlöste Hitler en tre dagars landssorg.
USA:s president Roosevelt
skrev om ”vår beundran för Stalingrads försvarare vilkas mod, själsstyrka och hängivenhet
för alltid kommer att inspirera alla fria människors”. Den sovjetiska Segern i Stalingrad blev en vändning
i kriget. Ordet ”Stalingrad” gick från mun till mun världen över som en paroll för
motstånd, för seger över nazismen. Kampen mot nazismen fortsatt med befrielse av
Kursk och många andra städer och byar.
I februari 1944 blev Leningrad
efter 900 dagar av mycket stort lidande äntligen totalt befriat från den nazistiska
inringningen. Med sina liv som insats fortsatt den sovjetiska armén kampen för att
befria Europa från nazismen.
Låt oss aldrig glömma
att över en miljon sovjetiska soldater gav sina liv för att besegra nazismen i främmande
länder i Europa. i vintern 1945 kom den sovjetiska armén till slut fram till nazisternas
sista fäste, Berlin.
Den 14 april skrev Hitler
att ” Berlin kommer att förbli tyskt”. Men verkligheten blev helt annorlunda, innan
aprilmånadens slut var nazisternas nederlag total. 30 april begick Hitler självmord
och 2:a maj kapitulerade Berlin för den sovjetiska armén.
Nazismen var nedslagen,
vägen till liv var åter öppen för hela världen. Världens folk jublade över den sovjetiska
segern. Det var fest och jubel överallt i världen.
Även så här i Stockholm.
Men alla jublade inte. Inte storkapitalet. Storkapitalet i Europa hade lierat sig
med Hitler, de tjänade pengar på Hitler och nazismen. De deltog inte i jublet över
den sovjetiska segern och nazismens kapitulation. Så också här i Sverige. Folket
jublade på Stockholms gator, överklassen grät.
Här gräts det floder av
tårar på överklassens villor och palatsen. Här i Sverige var den överklassen som
styrde landet en samling nazistsympatisörer.
Denna sanning ska inte glömmas.
Och de som grät mest var
Wallenbergarna som byggde vapenfabriker åt Hitler i Nazityskland och fick betalt
av Hitler med guld stulen av judarna och av länderna i Europa ockuperade av nazisterna.
Och i första led gick den svenska överbefälhavaren Olof Thörnell som förslog den
svenska regeringen att Sverige skulle gå med i kriget på Nazityskland sida mot Sovjetunionen.
Låt oss inte glömma det.
Tiden för andra världskriget
var en mycket mörk tid i Sveriges historia. Den svenska säkerhetspolisen registrerade
över 60.000 svenska antifascister, de fascistiska organisationerna i Sverige registrerade
tusentals svenska judar och den svenska armé satt upp 26 politiska fångläger där
27.000 unga svenska antifascister spärrades in. Låt oss aldrig glömma det!
Och när man idag får höra
hur det samlas för att fira den så kallade europadagen får man en känsla att denna
mörka tid i Sveriges historia har kommit tillbaka.
De samlas för att hetsa
mot Ryssland, de samlas och hetsar för ett nytt krig mot Ryssland. Men vi säger
nej!
Och oss som vill ha alliansfrihet
och fred och speciellt fred med Ryssland kallar de för säkerhetsrisker. Men det
är vi som säger nej till krig som har svenska folket på vår sida. Fredsvänner!
Nazisternas förstörelse
och barbari i Sovjetunionen är bortom all förståelse. Men trots massmord på nära
30 miljoner människor, trots de tusentals plundrade och utbrända byarna och städerna,
trots de tiotusentals plundrade och utbrända fabrikerna och kollektivjordbruken,
trots allt detta, kunde nazisterna aldrig kuva människorna i Sovjetunionen och aldrig
krossa dess enighet kring den sovjetiska regeringen.
Fredsvänner! Sovjetunionen
var nyckeln till nazisternas världsherravälde, men den nyckeln fick aldrig nazisterna.
Sovjetunionen gjorde slut på nazisterna och räddade mänskligheten från nazismens
barbari. Leve Sovjetunionen, leve kampen mot nazismen. Leva freden! Nej till krig
mot Ryssland!