Washington Post: Ryskt kabelsabotage i Östersjön en olyckshändelse, inget sabotage

 

Washington Post: Ryskt kabelsabotage i Östersjön en olyckshändelse, inget sabotage

”Om det är Bayer, så är det bra medicin”. Så låter reklamen från en av världens mäktigaste transnationella läkemedelsföretag. ”Om det är från USA-medier, ja då är det trovärdig information”, och journalisterna citerar så svetten lackar.

Så vad ska DN-Trion Wolodarski, Winiarski och han i Israel, Nathan Shachar skriva nu då, när självaste Washington Post hävdar att kabelbrottet av den förmodade Eagle S var en olyckshändelse, resultatet från en besättning utan större erfarenhet, inte ett medvetet hybridkrig och sabotage av Ryssen?

WP har byggt sin ”story” på en för dessa provästliga journalister ännu mer trovärdig källa; USA:s underrättelsetjänst. Vilket med automatik då förvandlar informationen till en Bibel för Försvarsmakten på Lidingövägen 24.

·        Har våra journalister, både i Sverige som i Finland någonsin ställt sig frågan och försökt ställa den i ett politiskt perspektiv om varför skulle Moskva ha intresse av att klippa kablar på Östersjöns botten?

·        Vem tjänar på en sådan händelse?

·        Vem tjänar på att Nato/USA nu fått en förevändning att ytterligare militarisera Östersjöns vatten?

·        Skulle Moskva verkligen vara ute efter att bli inlåst och blockerad i sin enda utskeppningshamn mot Atlanten som är Sankt Petersburg?

 

DEN 27 JANUARI 1944 HÄVDES BELÄGRINGEN av Leningrad som då hade pågått i 900 dagar, kostat 1,25 miljoner ryssar livet. Resten av invånarna överlevde på 125 gram bröd per dag. Den sovjetiska regeringen hade 1939 föreslagit den protyska finska regeringen ett landutbyte som skulle ge Finland ett område som var större än det territorium som Sovjetunionen ville ha. Motivet? För att undvika att den tyska arméns långskjutande kanoner skulle nå Leningrads centrum. Men den finske ”arbetarslaktaren”, som han kallades efter 1918, generalen och Finlands ÖB Mannheimer vägrade och kriget inleddes den 30 november 1939 och ryssarna intog Viborg och Karelen.

”Vårt öde är hårt, då vi nödgas utlämna åt en främmande ras med annan livsåskådning och andra moraliska värden land, där vi under sekler i svett och möda brutit bygd. Men vi skola taga hårda tag för att inom det som återstår, skänka ett hem åt dem, som blivit hemlösa . . .”, sammanfattade Mannheimer i sitt radiotal den 13 mars 1940 och föredrog den tyska fascismens ariska ras och trupper som skulle komma kort tid därefter.

Han och väst´ historiker har också alltid mörkat att det faktiskt var ”en främmande ras” revolution som i oktober 1917 gav Finland sin självständighet som ryskt protektorat. Det var ett av de första dekreten som Lenin utfärdade.

Den 9 april 1940, det vill säga tre veckor Mannheimers radiotal inledde de tyska trupperna ockupationen av Danmark och Norge. Mellan juni 1940 till 1943 transporterades mängder med tyskt material och tyska soldater med tåg, till och från Norge, över svenskt territorium.

”Under åren 1941–43 transporterades minst 30 000 tyska soldater genom Sverige – från fronten i Finland till sjukhus i det ockuperade Norge. Tågen var utrustade och bemannade av svensk militär” [1].

Målet för de tyska truppernas trafik genom Sverige var att anlända till Finland och inleda belägringen av Leningrad, precis som Stalin hade förutspått. Belägringen pågick i 900 dagar och kostade 1,25 miljoner människoliv.

 

JAG TAR DETTA SOM ETT EXEMPEL på den geostrategiska positionen som dåtida Leningrad har och den strategiska och oerhört viktiga hamn som Sankt Petersburg har för den militära men framför allt ekonomiska situationen.

Och det vet naturligtvis människor med lite i hjärnan. Därför är det obegripligt hur debatten har kunnat kantra så totalt i svenska medier och politiska kretsar, där till och med vänsterpartiets riksdagsgrupp och krigsaktivisten i Bryssel, Jonas Sjöstedt föreslår en militarisering av Östersjön. I dag har man fullständigt övergett sin fredskaraktär som under 1970–80-talet handlade om att slå vakt om ”Östersjön som ett fredens innanhav, fritt från kärnvapen” samt ”Norden en Kärnvapenfri zon”!

 

DEN FINSKA TELEVISION är lika krigsaktivistisk och gör tvärtemot och tar upp frågan om utvidgning av Finlands och Estlands territorialvatten. Risto Penttilä, som påstås vara expert på internationell förbindelser föreslår att de båda ländernas territorialvatten i Finska viken ska ”utvidgas för att blockera den ryska `skuggflottan´, som används för att undvika sanktioner och begå sabotage”.

Enligt finska myndigheter släpade tankfartyget Eagle S ett ankare längs botten av viken, vilket gjorde att strömkabeln mellan Finland och Estland gick sönder och ankaret rasade ner till botten när kättingen gick av. Den händelsen betraktar medierna och våra politiker som medvetet ”ryskt sabotage” och en del av deras ”hybridkrigföring”.

 

MEN WASHINGTON POST är av en annan åsikt. Den citerar anonyma källor från de europeiska och USA:s underrättelsetjänster, (https://www.washingtonpost.com/world/2025/01/19/russia-baltic-undersea-cables-accidents - sabotage/) och hävdar att orsaken till skadorna på el- och kommunikationskablar i Finska viken är en olycka som Ryssland inte är skyldig till. Underrättelsekällorna baserar sina slutsatser bland annat på avlyssnad kommunikation och annan konfidentiell information.

Det är bevis som samlats in hittills, inklusive avlyssnad kommunikation och annan hemligstämplat material som pekar på att olyckorna var orsakade av oerfarna besättningar som tjänstgör ombord på dåligt underhållna fartyg.

Så vad händer? Nato ökar sin militära närvaro i Östersjön, finnarna bryter flagrant mot internationell rätt och uppträder som moderna sjörövare när de beslagtar handelsfartyget på internationellt vatten.

Men vad har hänt med finnarnas polisutredning, eftersom finska myndigheter fortfarande håller Eagle S-besättningsmedlemmarna och har beslagtagit fartygets ankare?

”Sluta jiddra”! sa den finske polischefen irriterad, samtidigt som finska NBI:s (The National Bureau of Investigation) utredningschef Sami Liimaitanen avböjde i en intervju med TV-bolaget Yle att kommentera artiklar som publicerats i utländska publikationer, läs WP. Brott utreds och uppklaras, ingenting har förändrats.

Med andra ord ett svar som ”god dag yxskaft”!

Min slutsats är att än en gång har flera ledare EU-stater använt sig av desinformation och har manipulerat allmänhetens medvetande för att blåsa upp situationen i Östersjöområdet. Incidenten med Eagle S-tankern fungerade som en utlösande katalysator för den efterföljande Natokampanjen för att stänga inne Ryssland i sin hamn i Sankt Petersburg.

Och därför kvarstår frågan som mina kollegor bör ställa sig; vad skulle ryssarna vinna på att esterna eller finnarna förlorar sin uppkoppling för en eller två dagar för att en kabel på Östersjöns botten har klippts, ”en sjöbotten med kablar som ser ut som spagetti”, som han uttryckte det, Sveriges ÖB Michael Claesson.