Rysslands kamp mot nynazismen i Ukraina och ett svar från de ryska kommunisterna till Greklands kommunistiska partis polemiska uttalande

 

Rysslands kamp mot nynazismen i Ukraina och ett svar till Greklands kommunistiska partis polemiska uttalande

Nedanstående omfattande text från det Ryska Federativa Kommunistpartiet (RFKP) är ursprungligen en polemik mot det grekiska kommunistpartiet som menar att vad som utspelas i Ukraina är en konflikt mellan två imperialiststater, Ryssland och USA. Denna bekväma ståndpunkt får nedan ett intressant svar från de ryska kommunisterna i vad som ör en utomordentlig redogörelse till bakgrunden för den ”Ryska Militära Specialoperationen”.

 

2022-05-15 / Kommentar till artikeln från den internationella avdelningen för centralkommittén för Greklands kommunistiska parti ”Om det imperialistiska kriget i Ukraina och RFKP:s ståndpunkt”

·        ”Om vi inte placerar oss i dogmatiska positioner, är det att veta att varje krig har sina egna särdrag”.

·        ”Ukrainas nuvarande territorium är resultatet av dess integration i Sovjetunionen”

Den 23 april 2022 publicerade tidningen ”Rizospatis”, centralorganet för Greklands kommunistiska parti, en artikel från den Internationella Avdelningen för det Grekiska Kommunistpartiets CC med titeln ”Om det imperialistiska kriget i Ukraina och ställningen för RFKP”.

Artikeln beskriver RFKP:s agerande i förhållande till den speciella operation som genomfördes av Ryssland i Ukraina och anklagar öppet partiet för dess regeringsvänliga ställning, det vill säga dess pro-imperialistiska ställning. Vi kan inte kategoriskt acceptera denna utilitaristiska uppskattning.

Kärnan i denna artikel består, i de grekiska kamraternas synvinkel, att det imperialistiska kriget som förs i den ryska borgarklassens intresse äger rum i Ukraina. Och genom att stödja den ”särskilda operationen” utvecklar RFKP därigenom solidaritetslinjen med de styrande partiet ”Det Enade Ryssland” och president Putin.

När de insisterar på krigets ”imperialistiska” karaktär, förlitar sig de grekiska kamraterna på V.I. Lenins välkända tes att kampen för marknader och plundring av andra länder, strävan att avbryta proletariatets och demokratins revolutionära rörelser inom landet, önskan att lura, splittra och utrota proletärerna i alla länder, uppvigla en nations löneslavar mot en annan nations löneslavar till förmån för bourgeoisien, detta är krigets enda verkliga innehåll och mening.

Men kamraterna nämner inte att denna idé kommer till uttryck i VI Lenins verk ”Krig. Åren 1914-1918”. Detta arbete behandlar mycket specifikt det första världskriget, i verkligheten utan tvekan imperialistiskt, av plundring. Men om vi inte placerar oss i dogmatiska positioner, är det att veta att varje krig har sina egna särdrag.

 

MARXISTENS UPPGIFT ATT DEFINIERA sin ståndpunkt om kriget, består först och främst i att bestämma dess specifika karaktär. För förutom de imperialistiska krigen finns det även nationella befrielsekrig och antifascistiska krig som nådde stor skala i mitten av 1900-talet, då fascismen och nazismen växte fram som politiska fenomen och den nationella befrielsekampen tog fart under inflytande av den stora socialistiska oktoberrevolutionen.  

 

Vilka var de vägledande skälen för RFKP
för att definiera sin ståndpunkt?

Genom att utveckla sin politiska ståndpunkt i frågan om att genomföra en speciell militär operation gjorde partiet en analys av de konkreta historiska förhållandena som var orsaken till den ukrainska krisen.

Före oktoberrevolutionen var Ukraina, som var en del av det ryska imperiet, en helt agrarregion. För att konsolidera sin industri, som V.I. Lenin föreslog, fick Ukraina sex ryska industriregioner i öst och söder som aldrig var en del av Ukraina. Inklusive Donetsk-regionen och Lugansk. 1939 fick Ukraina Galicien (västra Ukraina), tidigare en del av Polen. Tja, Ukrainas nuvarande territorium är resultatet av dess integration i Sovjetunionen. Och det är ”sytt” från mycket olika delar från Galicien (Lvov) med ett starkt inflytande från Polen, Österrike och Ungern till östra Ukraina som alltid tenderade mot Ryssland.

 

DET SOCIALISTISKA UKRAINA utvecklades på ett mycket kraftfullt sätt. Till utvinningen av metaller och kol lades flyg- och raketindustrin, petrokemi, elektroenergi (fyra kärnkraftverk) och försvarsindustrin. Eftersom Ukraina var en del av Sovjetunionen fick Ukraina de nuvarande territorierna och den ekonomiska potential som gjorde det möjligt att tillhöra de tio mest utvecklade ekonomierna i Europa.

Sovjetunionens upplösning i december 1991 innebar och orsakade samtidigt en förstörelse av den sekulära ekonomiska integrationen av Ukraina och Ryssland, och bröt alla ekonomiska, politiska och kulturella band.            

Det är för närvarande ett av de fattigaste länderna i Europa. Processindustrin, förutom den metallurgiska, var praktiskt taget förstörd. Ukraina stöds av västerländska lån och remitteringar från medborgare som emigrerat för att arbeta på något sätt i Europa och Ryssland. Katastrofalt försämrade invånarnas levnadsstandard, emigrationen växte på ett svindlande sätt. Nästan tio miljoner människor kvar (av de 45 miljoner invånarna), mycket professionella specialister har emigrerat.

Nivån av korruption och social differentiering nådde en av de högsta nivåerna i världen. Ukraina närmade sig randen av en nationell katastrof.

 

Statskupp i Kiev som grund för att antända konflikten

I februari 2014, med direkt medverkan från USA och andra Nato-länder i Ukraina, genomfördes en statskupp. Den legitima makten störtades. Nazisterna kom till makten. Därefter deklarerade USA offentligt att de hade spenderat nästan fem miljarder dollar (50 miljarder kronor) för att förbereda maktskiftet och ”utveckla demokrati”. Det är helt uppenbart att ingen kommer att spendera en så gigantisk summa utan något i gengäld.

 

SOM ETT RESULTAT AV STATSKUPPEN togs den offentliga makten över av ursprungsinvånarna i västra Ukraina, Galicien, där ultranationalistiska, antisemitiska, antipolska, russofobiska, antikommunistiska känslor är historiskt starka.

Den påtvingade assimileringen av den rysktalande befolkningen började. Förbudet mot det ryska språket och beslutet att undervisa på ukrainska i stället för på ryska i skolor väckte kraftfullt motstånd i provinserna Donetsk och Luhansk. Invånarna tog till vapen.

Den 11 maj 2014, i den nationella folkomröstningen, talade 87 % av medborgarna för självständighet. Så det var, inte på grund av indikationerna från Kreml, utan på initiativ av folkmassorna som Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk uppstod.

Efter flera misslyckade försök att (militärt) ockupera folkrepublikerna Donetsk och Lugansk började nazisterna i Kiev terrorn. Som ett resultat av åtta år av oupphörlig beskjutning med artilleri av stor kaliber dödades nästan 14,000 fredliga invånare och tiotusentals sårades och lemlästades. Allvarliga skador på infrastrukturen förorsakades.

I det här fallet var europeiska länder särskilt likgiltiga under åtta år av folkmordet på det ryska folket i Donbass, vilket i själva verket rättfärdigade regimens grymheter i Kiev.

Idag talar USA och Europeiska Unionen, som visar ett imponerande hyckleri, om människors lidande under striderna men är tysta om att användningen av levande sköldar har blivit den dagliga taktiken för dem som kallar sig ”frihetskämpar”.

Utveckling av nynazismen i Ukraina

Våra (grekiska) kamrater, efter att ha analyserat situationen i Ukraina, nämner ovilligt faran med dess fascistisering. Även om ett av huvudmålen för den ryska militära operationen i detta land är dess avnazifiering. Även enligt de amerikanska kongressledamöternas och USA:s underrättelsetjänster har Ukraina blivit centrum för internationell nynazism.

Här är några fakta:

Efter Hitlers invasion av Sovjetunionen, i västra Ukraina, som vi påpekade ovan var ultranationalistiska, antisemitiska, russofobiska och antikommunistiska känslor särskilt starka. SS-divisioner bildades som kämpade mot Röda armén. Lokala nationalister ledda av Hitler-beundraren Nestor Bandera började utrota den judiska befolkningen. I Ukraina mördade banditerna nästan 1,5 miljoner judar, vilket är en fjärdedel av alla offer för Förintelsen. Under ”Volyn-massakern” 1944 utrotades nästan 100 tusen polacker brutalt i västra Ukraina. Bandera-anhängare utrotade soldater och brände invånarna levande i hundratals städer i Vitryssland.

Efter krigets slut utförde antikommunistiska och antisovjetiska upprorsmän i västra Ukraina, med stöd av USA och Storbritannien terror mot civilbefolkningen från 1945 till 1953. Under dessa år mördade `Banderistas´ 50,000 människor. Mördarnas arvtagare och efterföljare kom till makten efter statskuppen 2014. Traditionerna med antipolsk, antisemitisk och antirysk terror är mycket starka bland de nynazister som faktiskt styr i Ukraina.

Nazistisk ideologi är inplanterad i Ukraina. Ukrainska fascister, arrangörer och deltagare i krigstida grymheter är officiellt erkända som nationella hjältar. Deras symboler är nu officiella. Varje år anordnas högtidsmarscher för att hedra fascistiska brottslingar. Gator och torg döps som en hyllning med deras namn. Ukrainas kommunistiska parti förbjöds (liksom ytterligare elva i april 2022) och tvingades gå under jorden. Politiskt motiverade hot och mord på politiker och journalister har blivit ett permanent fenomen. Monument över Lenin och allt minne om livet i Sovjetunionen förstörs.

För närvarande är `Banderistas´, så som deras föregångare i SD i Hitlers Tyskland STORKAPITALETS STORMTRUPPER. De kontrollerar rigoröst alla rörelser av officiell makt och utpressar den med hot om en statskupp.

Den moderna ukrainska statens natur är alliansen mellan storkapital och toppstatsbyråkrati med stöd av fascistiska element under USA:s totala politiska och finansiella kontroll”.

 

Orsaker och karaktär av den särskilda militära operationen

Med utgångspunkt från den marxistiska teorin kan kriget i Ukraina inte betraktas ur det imperialistiska krigets synvinkel, vilket våra kamrater försöker bevisa. Till sin natur är det ett krig för den nationella befrielsen av folket i Donbass. Ur Rysslands synvinkel är det kampen mot det yttre hotet mot den nationella säkerheten och mot fascismen.

Det är ingen hemlighet att Donbass´ folkmilis inte kunde stå emot den många tusen starka ukrainska armén, utrustad med utländska vapen. Nederlaget för folkmilisen skulle leda till en total utrotning av de rysktalande invånarna, av vilka många var medborgare i Ryssland. I enlighet med RF:s konstitution, för att försvara sina medborgare och garantera nationell säkerhet, vidtog Ryssland åtgärder som föreskrivs i Magna-lagen eftersom det inte kunde uppnås på andra sätt.

·        Förhandlingsprocessen inom ramen för Minskavtalen saboteras avsiktligt av Kiev med stöd av USA och Europeiska Unionen.

·        Före den tiden koncentrerade Ukraina 150 000 nazistiska soldater och bataljoner i Donbass. Med stöd av USA förberedde Kiev sig för att återta kontrollen över Donbass med militära medel.

·        Med välsignelse från sina militära och politiska USA-lärare förberedde Ukraina sig för att starta en militär operation för erövringen av Donbass under de första dagarna för innevarande år, och sedan av Krim. Idag finns det tillräckligt med fakta som bekräftar dessa planer.

·        Under åtta år förberedde sig Bandera-regimen för krig. Den ideologiska utbildningen av militären i en anda av frank Russofobia genomfördes på ett planerat sätt, kraftfulla militära försvarsverk byggdes och armén utrustades med moderna vapen.

·        Efter sina imperialistiska geopolitiska mål inkluderade USA Ukraina på ett planerat sätt i zonen för sina militära intressen och förvandlade landet till Natos spjutspets och planerade att bekämpa Ryssland ”tills den sista ukrainska soldaten”.                                                        

 

REDAN i december 2021 vände sig Ryssland till USA med förslaget att föra samtal om Natos icke-expansion österut. Amerikanerna undvek ett uppriktigt svar. Med tanke på detta, i januari 2022, varnade Ryssland för att det i denna situation skulle den tvingas vidta ytterligare åtgärder för att försvara sin nationella säkerhet.

Samtidigt var situationen på väg mot en utplacering av taktiska vapen från USA i Ukraina. Ukraina, som har fyra kärnkraftverk och har stor vetenskaplig-teknisk potential, började förbereda sig för utvecklingen av sina egna kärnvapen.

Under beskydd av Pentagon i Ukraina skapades mer än 30 laboratorier för att utveckla bakteriologiska vapen. Det finns dokument som bekräftar arbetet med de mycket farliga bakterierna av dödliga sjukdomar, såväl som undersökningen av metoderna för deras förökning med hänsyn till människors mänskliga ras.

Allt detta skapar ett hot, inte bara för Ryssland utan också för hela mänskligheten.

Det hävdas (av de grekiska kommunisterna) att detta är det exklusiva temat för interimperialistiska motsättningar, eller kampen om marknader och naturresurser. Oförmågan att hitta den nationella komponenten av klassproblem och klasskomponenten i nationella frågor leder till dogmatism.

 

Intresse för de ryska oligarkerna
i Ukraina eller brist på det?

I ett försök att bevisa att kriget förs i den ryska borgarklassens intresse och i syfte att erövra Ukrainas naturresurser och industriella potential, tar våra kamrater till V.I. Lenin tes om krigens natur utanför det historiska sammanhanget.

Men påståendet att den ryska ledningen under lång tid förberedde den militära erövringen av Ukraina motsäger fakta.

Redan från början stödde Ryska Federationens politiska ledning INTE idén om en folkomröstning om bildandet av Donbass folkrepubliker.

Efter överenskommelserna inom ramen för Minsk-2-avtalet ansåg Ryssland a priori att Donbass skulle stanna kvar inom Ukraina, dock med en viss autonomi.

Och fram till början av den militära operationen insisterade den ryska ledningen på att Minsk-2-avtalen skulle uppfyllas, det vill säga att Donbass beständighet i Ukraina.

 

Var ser vi här förberedelserna för den imperialistiska erövringen?

Ukraina, dess industri och resurser har sedan 1991 varit föremål för superexploatering av monopolen i USA och Europeiska Unionen.

Den ryska oligarkin deltog inte i ”uppdelningen av kakan”, som är en del av västvärldens intressesfär.

Utöver detta, uttalade sig den ryska oligarkin MOT den militära specialoperationen i Ukraina. Med all kraft försökte den (ryska oligarkin) integrera sig i världsoligarkin och var redan under stark press från västvärlden och krävde att den (ryska oligarkin) skulle utöva ett mer kraftfullt inflytande på regeringen för att bevara Rysslands pro-västliga inriktning.

Dessutom led de ryska oligarkerna allvarlig skada till följd av Rysslands militära operation i Ukraina. Eftersom de fanns med på sanktionslistorna, är deras palats och yachter konfiskerade, deras bankkonton är frysta.

Vi upplever inte någon form av medkänsla med dem som plundrade Ryssland under trettio år och nu förlorar det de plundrat. Vi vill bara understryka att den ryska oligarkin inte var intresserad av den militära operationen, utan snarare drabbades av dess konsekvenser. Genom att vägra stödja denna operation förlorade storföretagen inte bara egendom och pengar utan också (poliskt) inflytande i toppen av Rysslands regering.

Var uppmärksam på vilka klasskrafter som först uttalade sig mot Rysslands militära operation i Ukraina. Det är i första hand det stora monopolkapitalet, dess politiska företrädare i den liberala miljön och dess lakejer i den konstnärliga världen bland de pseudointellektuella.

Vi erkänner naturligtvis förekomsten av interimperialistiska motsättningar. De imperialistiska rovdjurens önskan är att lägga beslag på andra länders natur- och energiresurser. Ryssland är ett offer för västerländska planer på att förvandla vårt land till en källa för billiga råvaror. Och vi har kämpat i årtionden mot dessa planer. Men vi anser inte att Ryssland, även om det med tanke på ofullkomligheten i dess nuvarande politiska system baserat på storkapitalets makt, på ett enda ögonblick skulle bli ännu ett rovdjur av samma slag. Kampen i Ukraina har en annan karaktär av principer, som inte passar in i dogmer.

 

De ryska kommunisternas (RFKP) ståndpunkt

RFKP var precis det första partiet som definierade essensen av den regim som tog makten i Ukraina under Majdan 2014. På detta sätt genomfördes all efterföljande aktivitet i partiet baserat på klassväsendet i politiska processer.

Vi har alltid varit kritiska mot Rysslands utrikespolitik, vi har alltid fördömt det verkliga åsidosättandet av intressena hos de folk som för inte så länge sedan var en del av den enda sovjetstaten.

Om någon noggrant följer våra handlingar (det verkar som om de grekiska kamraterna känner till våra dokument väl) kommer de oundvikligen att se att det var RFKP som starkt uttryckte sig för erkännandet av folkrepublikerna Donetsk och Lugansk. Inget annat ryskt politiskt parti har gjort så många saker för att stödja befolkningen i Donbass. Det är inte RFKP som ”uttrycker solidaritet med Förenade Ryssland och president Putin”, utan det är de som, enligt historiska imperativ, tvingas marschera längs den väg som RFKP ständigt insisterade på i tre decennier.

I det här läget, är det rättvist att säga att vi nästan blint stöder Putins politik i Ukraina?

 

DE RYSKA KOMMUNISTERNA är mycket aktivt involverade i försvaret av folkrepublikerna Donbass och Lugansk. Hundratals kommunister kämpar som integrerade delar i republikernas trupper. Dussintals kommunister har stupat i denna kamp. Under åtta år skickade RFKP 93 humanitära hjälpkonvojer med en total last av 13,000 ton, välkomnade tusentals barn i den medicinska behandlings-, vilo- och fritidsläger.

Under alla dessa år krävde RFKP av den ryska politiska ledningen att Donbass självständighet skulle erkännas.

Uppriktigt sagt tycker vi inte om att höra hur våra grekiska kamrater talar föraktfullt om de ”så kallade folkrepublikerna” i Donbass, eftersom de är just folkrepubliker som uppstått som ett resultat av folkmassornas uttryckliga vilja.

 

Medborgarna i dessa republiker försvarade dem till priset för deras liv och för de stridande i deras arméer under 8 hårda år av motstånd mot Banderistas-nynazisternas framskridande aggression.

Principiell betydelse är det faktum att inte bara den ryska armén kämpar mot Bandera-anhängarna, utan också frivilliga avdelningar från själva Donbass, där antalet kommunister och gruvarbetare är mycket högt.

Var hittar vi här ”försvaret av oligarkins intressen”? Försvarar våra kamrater som riskerar sina liv varje dag den ryska oligarkins intressen? Eller försvarar de vanliga människor som är offer för de nynazister som tog makten i Ukraina?

Man måste räkna med en mycket uttalad brist på vilja att se det verkliga läget för att hävda att RFKP är solidariskt med den styrande gruppen.

Intensiteten i de politiska masskamperna i Ryssland har inte avtagit, långt därifrån. Förföljelsen av kommunister och partianhängare efter starten av den militära operationen visar att det inte finns någon klassharmoni mellan RFKP och den styrande gruppen. Många fall skulle kunna räknas upp när våra kamrater utsätts för förtryck. Vi reagerade mycket hårt på förföljelsen av våra kamrater.

Samtidigt underkastar vi oss hård kritik mot den nuvarande regeringens socioekonomiska politik. Inget parti i Ryssland kunde hävda att deras kritik mot myndigheterna var den mest aktiva.

Under mer än trettio år efter den antikommunistiska kuppen 1991 presenterade vi otaliga bevis på vår målmedvetna kamp mot den styrande gruppen. Det är därför vårt parti åtnjuter ett brett stöd från de folkliga massorna.

RFKP fick i valet till statsduman i september 2021 nästan 19 % av väljarnas röster. Även under förhållanden med en långslipad valförfalskningsmaskin. Vi är säkra på att nivån på vårt stöd till folket är mycket högre. Förklaringen är att vi styrs av marxismen-leninismens anda, av viljan att i detalj studera folkets intressen och stämningar. Förresten, genom att stödja Rysslands speciella operation i Ukraina uttryckte RFKP viljan från den överväldigande majoriteten av ryska medborgare.

När det gäller påståendena att ”spelet spelas med nationalistiska stämningar och nationalistiska krafter”, konstaterar vi med all stolthet att RFKP är huvudpartiet för den patriotiska vänstern i Ryssland.

Och vi betraktar försvaret av det ryska folkets och andra folks intressen som levt i århundraden tillsammans med ryssarna, och först och främst ukrainarna och vitryssarna som vår internationalistiska plikt. Att förneka den historiska betydelsen av den ”ryska världen” eller den ryska civilisationen är enligt vår mening inte logiskt, det skulle vara samma sak som att förneka betydelsen av den antika grekiska civilisationen.

När Manolis Glezos slet den nazistiska flaggan från Akropolis styrdes han inte bara av klassintressen utan också av grekernas stolthet som gick med i den målmedvetna kampen mot den tyska ockupationen.

 

Det internationella samfundets
inställning till händelserna i Ukraina

Även om västerländska politiker och media, som arrogant framställer sig själva som ”världsopinionen” öppet deltar i kriget på nynazisternas sida, har de stora länderna i Asien, Afrika, Mellanöstern och Latinamerika en annan uppfattning. De vet av egen erfarenhet vad är europeisk och nordamerikansk nykolonialism, de betraktar med rätta händelserna i Ukraina som Rysslands kamp mot den unipolära världen som leds av USA.

De länder vars befolkning representerar 60 % av planeten stödjer den ryska operationen eller intar en neutral position.

Den aggressiva hållningen innehas bara av de som invaderade oss 1941 och startade kriget i den Hitlerianska koalitionen. De är länder i Europa, såväl som USA och Storbritannien, som gjorde mycket för att återuppliva den nazistiska militärmaskinen efter dess nederlag i första världskriget. Idag kämpar Ryssland igen mot fascismen och dess anhängare i Europa och USA.

 

NÄR VI PÅMINNER OM Greklands kommunistiska partis heroiska förtjänster i kampen mot nazismen och militärdiktaturen, avvisar vi kategoriskt tanken på att våra kamrater medvetet skulle kunna vara i lägret för dem som försöker förgöra Ryssland via Ukraina. Vi påpekar återigen vår djupa respekt för GKP som ett parti som lämnade ett stort bidrag till återfödelsen av den internationella kommunist- och arbetarrörelsen efter Sovjetunionens upplösning 1991.

Men våra kamraters uttalande låter som om sanningen skulle komma i sista hand. Vi förespråkar en kamratlig dialog som alltid har hjälpt kommunister runt om i världen att klargöra händelsernas väsen och utarbeta sin egen korrekta, verkligt marxistiska inställning till sin bedömning.

Internationella avdelningen för Ryska Federativa Kommunistiska Partiets centralkommitté
https://RFKP.ru/2022/05/rusia-libra-la-lucha-contra-el-neonazismo-en-ucrania/

Översättning: Dick Emanuelsson