Vem tjänar på Pipeline Terror?

Den 7 februari lovade Joe Biden på en presskonferens att stoppa Nordstream, en video som varken DN eller SVT ens har nämnt. Aftonbladet kände sig tvingade att kommentera Bidens hot och raggade upp "USA-experten" (vad annars) Jan Hallenberg som försvarade Biden med att hotet var inte menat så. . . och att "tolkningen av Bidens uttalande är bisarr" och sanningshalten "totalt nonsens". Men även hans vice utrikesminister Victoria Nuland uttalade samma hot mot NS, men redan innan Biden, den 27 januari.
USA-ambassaden på Djurgården har en lojal man i Hallenberg, betald eller bara ideologiskt övertygad vet vi inte. Det kanske är både och.

 

Vem tjänar på Pipeline Terror?

”Hemliga samtal mellan Ryssland och Tyskland för att lösa deras Nord Stream 1- och 2-problem måste avvärjas till varje pris”!

Av Pepe Escobar *

Kriget om ekonomiska korridorer har gått in i ett glödande, okänt territorium: Pipeline Terror.

En sofistikerad militär operation – som krävde uttömmande planering, möjligen involverade flera aktörer – sprängde fyra separata sektioner av gasledningarna Nord Stream (NS) och Nord Stream 2 (NS2) i veckan i det grunda vattnet i de danska sunden, i Östersjön Havet, nära ön Bornholm.

SVENSKA SEISMOLOGER UPPSKATTADE att kraften i explosionerna kan ha nått motsvarande upp till 700 kg TNT. Både NS och NS2, nära de starka strömmarna runt Bornholm, är placerade på botten av havet på 60 meters djup.

Rören är byggda med stålarmerad betong, klarar av stötar från hangarfartygsankare och är i princip oförstörbara utan allvarliga sprängladdningar. Operationen – som orsakade två läckor nära Sverige och två nära Danmark – skulle behöva utföras av modifierade undervattensdrönare.

Varje brott innebär motiv. Den ryska regeringen ville – åtminstone upp till sabotaget – sälja olja och naturgas till EU. Uppfattningen att rysk underrättelsetjänst skulle förstöra Gazproms rörledningar är mer än löjlig. Allt vad som händer var att stänga av ventilerna. NS2 var inte ens i drift, baserat på ett politiskt beslut från Berlin. Gasflödet i NS hämmades av västerländska sanktioner. Dessutom skulle en sådan hantering innebära att Moskva förlorar ett centralt strategiskt inflytande över EU.

Diplomatiska källor bekräftar att Berlin och Moskva var inblandade i en hemlig förhandling för att lösa både NS- och NS2-frågorna. Så de var tvungna att stoppas – inga spärrar spärrade. Geopolitiskt har den enhet som hade motivet att stoppa en affär anathema och möjliga allians i horisonten mellan Tyskland, Ryssland och Kina.

Vem har gjort det?

Möjligheten till en ”opartisk” utredning av en sådan monumental sabotagehantering – samordnad av Nato, inte mindre – är försumbar. Fragment av sprängämnena/undervattensdrönare som används för operationen kommer säkert att hittas, men bevisen kan manipuleras. NATO-fingrar skyller redan på Ryssland. Det lämnar oss med rimliga arbetshypoteser.

Denna hypotes är utomordentligt sund och ser ut att vara baserad på information från ryska underrättelsekällor. Naturligtvis har Moskva redan en ganska bra uppfattning om vad som händer (satelliter och elektronisk övervakning fungerar 24/7), men de kommer inte att offentliggöra det.

Hypotesen fokuserar på den polska flottan och specialstyrkorna som de fysiska förövarna (ganska rimligt; rapporten ger mycket bra interna detaljer), amerikansk planering och tekniskt stöd (extra rimligt) och hjälp från danska och svenska militärer (oundvikligt med tanke på detta) var mycket nära deras territorialvatten, även om det ägde rum på internationellt vatten).

HYPOTESEN HÄNGER PERFEKT IHOP med ett samtal med en tysk underrättelsekälla, som berättade för The Cradle att Bundesnachrichtendienst (BND eller tysk underrättelsetjänst) var ”rasande” eftersom ”de inte var i slingan.”

Självklart inte. Om hypotesen stämmer var detta en uppenbart anti-tysk operation, som innebar potentialen att metastasera till ett krig inom NATO.

Den mycket citerade Nato-artikel 5; ”en attack mot en av oss är en attack på oss alla”, säger uppenbarligen ingenting om en NATO-mot-NATO-attack. Efter rörledningspunkteringen utfärdade NATO ett ödmjukt uttalande som ”trodde” att det som hände var sabotage och kommer att ”reagera” på varje avsiktlig attack mot dess kritiska infrastruktur. NS och NS2 är för övrigt inte en del av NATO:s infrastruktur.

Hela operationen måste godkännas av amerikaner och distribueras under deras Divide and Rule varumärke. ”Amerikaner” betyder i det här fallet de nykonservativa och nyliberalerna som driver regeringsmaskineriet i Washington, bakom den senile teleprompterläsaren.

Detta är en krigsförklaring mot Tyskland och mot företag och EU-medborgare, inte mot den kafkaska eurokratmaskinen i Bryssel. Missta dig inte: NATO styr Bryssel, inte EU-kommissionens chef och rabiata Russofoben Ursula von der Leyen, som bara är en lågmäld tjänare för finanskapitalismen.

Det är inte konstigt att tyskarna är totalt stumma; ingen från den tyska regeringen har hittills sagt något väsentligt.

Den polska korridoren

Vid det här laget känner olika småpratande klasser till den tidigare polska försvarsministern och nuvarande parlamentsledamoten Radek Sirkorskis tweet: ”Tack, USA.” Men varför skulle ynkliga Polen ligga i framkant? Det finns atavisk russofobi, ett antal mycket invecklade interna politiska skäl, men framför allt en samlad plan för att attackera Tyskland byggt på uppdämd harm, inklusive nya krav på skadestånd från andra världskriget.

Polackerna är dessutom livrädda för att det ukrainska slagfältet med Rysslands partiella mobilisering och den nya fasen av den särskilda militära operationen (SMO) – som snart ska förvandlas till en Counter-Terrorism-Operation (CTO) – kommer att flytta västerut. Ukrainskt elektriskt ljus och värme kommer med all säkerhet att slås sönder. Miljontals nya flyktingar i västra Ukraina kommer att försöka sig över till Polen.

Samtidigt finns en känsla av ”seger” representerad av den partiella öppningen av Baltic Pipe i nordvästra Polen, nästan samtidigt med sabotaget.

Snacka om timing. Baltic Pipe kommer att transportera gas från Norge till Polen via Danmark. Den maximala kapaciteten är bara 10 miljarder kubikmeter, vilket råkar vara tio gånger mindre än den volym som NS och NS2 levererar. Så Baltic Pipe kan räcka för Polen, men har inget värde för andra EU-kunder.

Samtidigt blir krigsdimman tjockare för varje minut. Det har redan dokumenterats att amerikanska helikoptrar flög över sabotagenoderna för bara några dagar sedan; att ett brittiskt ”forskningsfartyg” släntrade i danska vatten sedan mitten av september; att Nato twittrade om testning av ”nya obemannade system till sjöss” samma dag som sabotaget. För att inte tala om att Der Spiegel publicerade en häpnadsväckande rapport med rubriken ”CIA varnade den tyska regeringen för attacker på Östersjöns rörledningar”, möjligen ett smart spel för rimlig förnekelse.

Biden: ”Vi ska stoppa NS”!

Det ryska utrikesdepartementet var skarp som en rakkniv: ”Händelsen ägde rum i ett område som kontrolleras av amerikansk underrättelsetjänst”.

Vita huset tvingades ”förtydliga” att president Joe Biden – i en februarivideo som har blivit viral – inte lovade att förstöra NS2; han lovade att ”inte låta” det fungera. USA:s utrikesdepartement förklarade att tanken att USA var inblandad är ”obehaglig”.

TWITTER, Bidens hot mot Nordstream:

https://twitter.com/ABC/status/1490792461979078662?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1490792461979078662%7Ctwgr%5E3796fe6c369981a05828c0cdc1b4eabbfc11c6b2%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.unz.com%2Fpescobar%2Fwho-profits-from-pipeline-terror%2F

Det var upp till Kremls talesman Dmitrij Peskov att erbjuda en god dos av verkligheten: skadorna på rörledningarna utgjorde ett ”stort problem” för Ryssland, och förlorade i huvudsak sina gastillförselvägar till Europa. Båda NS2-linjerna hade pumpats fulla med gas och – avgörande – var beredda att leverera den till Europa; Detta är Peskov som kryptiskt erkänner att förhandlingar med Tyskland pågick.

Peskov tillade, ”den här gasen är väldigt dyr och nu går allt upp i luften.” Han betonade återigen att varken Ryssland eller Europa hade något att vinna på sabotaget, särskilt Tyskland.

Straussian attackerar

Nu till den stora bilden. Pipeline Terror är en del av en Straussians offensiv som tar uppdelningen av Ryssland och Tyskland till den ultimata nivån (som de ser det). Leo Strauss and The Conservative Movement in America: A Critical Appraisal, av Paul E. Gottfried (Cambridge University Press, 2011) som det krävs läsning för att förstå detta fenomen.

Leo Strauss, den tysk-judiske filosofen som undervisade vid University of Chicago är roten till vad som senare på ett mycket skruvat sätt blev Wolfowitz-doktrinen, skriven 1992 som Defense Planning Guidance, som definieras som ”Amerikas uppdrag i eran efter kalla kriget”.

Wolfowitz-doktrinen går rakt på sak: varje potentiell konkurrent till USA:s hegemoni, särskilt ”avancerade industrinationer” som Tyskland och Japan, måste krossas. Europa bör aldrig få utöva suveränitet:

”Vi måste vara försiktiga med att förhindra uppkomsten av ett rent europeiskt säkerhetssystem som skulle undergräva Nato, och särskilt dess integrerade militära kommandostruktur.”

Snabbspolning framåt till Ukraina Democracy Defence Lend-Lease Act, som antogs för bara fem månader sedan. Den slår fast att Kiev har en gratis lunch när det gäller alla vapenkontrollmekanismer. Alla dessa dyra vapen leasas av USA till EU för att skickas till Ukraina. Problemet är att vad som än händer på slagfältet, i slutändan är det EU som kommer att få betala räkningarna.

 

USA:s UTRIKESMINISTER BLINKEN och hans underhuggare, Victoria ”F**k the EU” Nuland, är Straussianer, nu totalt lössläppta efter att ha utnyttjat det svarta tomrummet i Vita Huset. Som det ser ut finns det åtminstone tre olika ”silos” av makt i ett splittrat Washington. För alla Straussianer är en tät tvåpartsoperation, som förenar flera högprofilerade vanliga misstänkta, att förstöra Tyskland av största vikt.

En arbetshypotes placerar dem bakom ordern att genomföra Pipeline Terror. Pentagon förnekade med kraft all inblandning i sabotaget. Det finns hemliga backkanaler mellan Rysslands säkerhetsrådssekreterare Nikolai Patrushev och USA:s nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan.

Och oliktänkande Beltway-källor svär att CIA inte heller är en del av detta spel; Langleys agenda skulle vara att tvinga Straussianerna att backa på Rysslands återinlemmande av Novorossiya (Donbass) och låta Polen och Ungern sluka (territorium, övers. anm.) vad de vill i västra Ukraina innan hela USA:s regering hamnar i ett svart tomrum.

Vi träffas i Citadellet

På Grand Chessboard dikterade Shanghai Cooperation Organisations (SCO) toppmöte i Samarkand, Uzbekistan för två veckor sedan ramarna för den multipolära världen som ligger framför oss. Koppla ihop det med folkomröstningarna om oberoende i DPR, LPR, Cherson och Zaporozhye, som Rysslands president Vladimir Putin formellt kommer att införliva i Ryssland, möjligen redan på fredag (Escobas skrev krönika några dagar innan mötet, reds anm.).

Med möjligheternas fönster som snabbt stängs för ett genombrott i Kiev innan en kall vinters första växlingar, och Rysslands partiella mobilisering snart för att gå in i den förnyade SMO och lägga till generaliserad västerländsk panik, skulle Pipeline Terror åtminstone ha ”förtjänsten” av att skapa en solid Straussisk taktisk seger: Tyskland och Ryssland fatalt separerade.

Ändå kommer tillbakaslag att vara oundvikliga, kanske i oväntade former, även när Europa blir allt mer `Ukrainiserat´ och till och med `Polendiserat´: en egentlig nyfascistisk, ogenerad marionett till USA som ett rovdjur, inte partner. Ytterst få i hela EU är inte tillräckligt hjärntvättade för att förstå hur Europa håller på att förberedas för den ultimata hösten.

Kriget, av de Straussianer som är inbäddade i Deep State, neo konstnärer och nyliberaler – kommer inte att ge efter. Det är ett krig mot Ryssland, Kina, Tyskland och olika eurasiska makter. Tyskland har precis fällts. Kina observerar för närvarande, noggrant. Och Ryssland – nukleärt och hypersoniskt – kommer inte att låta sig mobbas.

Poesi-stormästaren CP Cavafy skrev i Waiting for the Barbarians ”Och nu vad ska det bli av oss, utan några barbarer? Dessa människor var någon slags lösning”.

Barbarerna är inte vid grindarna, inte längre. De är inne i sitt gyllene citadell.

(Återpublicerad från The Cradle med tillstånd av författare eller representant)

https://www.unz.com/pescobar/who-profits-from-pipeline-terror/

* PEPE ESCOBAR är en oberoende geopolitisk analytiker och författare. Hans senaste bok är Raging Twenties. Han har blivit politiskt avstängd från Facebook och Twitter. Följ honom på Telegram.